Visby ringmur renoveras – torn 53 får nytt kalkbruk

Visby ringmur är en av de bäst bevarade medeltida stadsbefästningarna i norra Europa, och en mur av den storleken kräver ständig tillsyn. Nu är det torn 53 som står i fokus: ett av marktornen i muren runt Visby, beläget i den södra delen av den östra muren.

Arbetet är planerat underhåll och utförs av Riksantikvarieämbetet. Enligt medievalists.net tas lösa stenar och växtlighet bort från tornet, medan fogar som saknas fylls i med traditionellt gotländskt kalkbruk. Särskild omsorg läggs på att säkra de medeltida fogar och den puts som faktiskt finns kvar – originalmaterialet ska bevaras där det går, inte bytas ut mot modernt material.

Syftet är dubbelt: att göra konstruktionen säker och att bevara det historiska materialet. Målet på lång sikt är att muren ska stå kvar i flera århundraden till.

Ett torn utan namn

Torn 53 är ett av åtta torn längs befästningen som inte har något eget namn. Det var ursprungligen fem våningar högt och byggdes för att försvara innerstaden. Tornet hör till en större utbyggnad av Visbys försvar under senare delen av 1200-talet, när marktorn lades till sedan landmuren stått klar men innan befästningen höjdes ytterligare under 1300-talet.

Bygget av själva ringmuren inleddes troligen omkring 1250. Riksantikvarieämbetet beskriver den som den äldsta bevarade stadsmuren i norra Europa och den enda kvarvarande medeltida stadsmuren i Norden. Muren sträcker sig omkring 3,6 kilometer runt staden och har 27 marktorn och nio sadeltorn.

Kalksten, kalkbruk och många lager av lagningar

Muren byggdes i huvudsak av gotländsk kalksten och kalkbruk, men århundraden av reparationer har lämnat efter sig en blandning av stensorter, stenstorlekar, bruksblandningar och byggnadstekniker. Riksantikvarieämbetet besiktigar befästningen varje år och prioriterar var insatser behövs. Till löpande underhåll avsätts normalt omkring 100 000 kronor per år, medan större restaureringar kan kosta flera miljoner.

Att muren kan ge vika är ingen teori. I februari 2012 rasade en del av murens yttre skal strax norr om Österport, och den skadade sektionen restaurerades omfattande några år senare. Arbetet med torn 53 är betydligt mindre i omfattning, men bygger på samma tanke: håll konstruktionen i skick och behåll så mycket av det gamla materialet som möjligt.

Muren ingår i världsarvet Hansestaden Visby, som fördes upp på Unescos lista 1995. Tillsammans med det medeltida gatunätet, kyrkoruinerna och packhusen är den ett av de tydligaste spåren av tiden då Gotland var ett centrum för handel och sjöfart i Östersjön och Visby en av de ledande hansestäderna.

Ringmuren ägs i huvudsak av Region Gotland, medan staten svarar för vården genom Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk.