Unga möter politiska budskap och kvinnohat i sina flöden

Underhållning och humor varvas med politik. Så beskriver studerande vid Gymnasiet Lärkan i Helsingfors sina flöden på sociala medier i en intervju med Yle Svenska.

Vera Ramm-Schmidt berättar att hon oftast får underhållande innehåll, men ibland en mängd miljöfrågor. Hon trycker då på att hon inte är intresserad, eftersom materialet ger henne klimat- och framtidsångest och en känsla av att hon inte gör tillräckligt. Det hjälper inte särskilt länge.

Trots att jag trycker på att jag inte är intresserad, så ger algoritmen ganska snabbt klimatinnehåll igen.

Hennes studiekamrat Vincent von Schantz säger till Yle att det politiska materialet påverkar honom – det är därifrån han får det mesta av sin politiska information. Karin Assmuth beskriver det som att flera politiska ämnen dyker upp och försöker påverka.

Rekordintresse för kursen i källkritik

De tre deltar i kursen Fakta och fiktion, som handlar om sociala medier som informationskanal och återkommer varje år. I år är intresset det största någonsin, enligt Yle.

Lektorerna Anna-Stina Lindholm och Martin Nugent håller i kursen, för första gången tillsammans. Lindholm säger att källkritik i dag genomsyrar det mesta av undervisningen och inte bara handlar om vad studerandena gör på lektionerna, utan om hela deras liv.

I praktiken får de granska finländska politikers inlägg, analysera aktuella nätdrev och träna på att tänka självständigt. Kursen tar också upp alternativa fakta, etiska frågor om näthat och hur sociala medier påverkar demokratin. Nugent har noterat att studerandenas kunskaper i källkritik har vuxit markant i takt med de sociala medierna.

Hatet paketeras som självhjälp

Yle hänvisar till en kartläggning som stiftelsen Expo gjorde i somras, där misogynt innehåll ofta paketeras som självhjälp, gemenskap och träningsmotivation. Då når det också personer som annars inte skulle söka sig till extremt material. Ett exempel i rapporten är så kallad looksmaxxing, där unga män fokuserar på att maximera sitt utseende – ett fenomen med rötter i incelrörelsen som spritt sig till en bredare publik.

Mathilda Åkerlund, postdoktor vid Göteborgs universitet, forskar om politiska idéer på nätet och om kvinnohat. Hon säger till Yle att algoritmerna gynnar polariserande innehåll som väcker starka känslor, och att det finns influerare och organisationer som tjänar pengar eller driver en ideologi genom att locka in folk i de miljöerna. De är skickliga på att lägga sig precis på gränsen för vad plattformarna tillåter.

Hon påminner samtidigt om att exponering inte automatiskt leder till radikalisering – många är kritiska. Och mottagarna är inte bara unga män: enligt Åkerlund skapar och sprider även kvinnor misogynt innehåll.

Samma bild i Australien

Liknande erfarenheter beskrivs på andra sidan jordklotet. Den australiska public service-kanalen ABC har talat med tonårspojkar i Queensland som säger att de får så kallat manosphere-innehåll i sina flöden trots att de aldrig har sökt efter det och inte fått det skickat av kompisar. En av dem, 18-årige Zac Roebig, säger till ABC att innehållet är där för att göra honom arg och få honom att interagera.

Dan Angus, som leder ett forskningscentrum för digitala medier vid QUT, säger enligt ABC att när tillräckligt många unga män tittar på ett slags innehåll tolkar systemen det som en signal om att det fungerar även på resten av publiken. Han framhåller samtidigt att sociala medier inte ensamma kan förklara mer kvinnofientliga attityder – hemmiljön och förebilderna där spelar stor roll.

Åkerlund gör en liknande reservation i Yles intervju. Algoritmerna spelar en jättestor roll och plattformarna har få skäl att ändra sig så länge de tjänar pengar, men det finns också en efterfrågan hos användarna. Den större frågan, menar hon, är varför så många dras till den här typen av idéer.

Att misogynt material flyttat från slutna forum till de flöden alla scrollar i är ingen slump. Kortvideornas rekommendationssystem belönar det som håller kvar uppmärksamheten – gärna det känslosamma, oväntade eller kontroversiella – och innehåll som en gång låg i nätets marginaler når nu en bred ungdomspublik, ofta i form av skämt och underhållning.