Professor: höjd skatt för höginkomsttagare kan ge mindre till välfärden

Inför valet går två av förslagen om inkomstskatten i rakt motsatt riktning. Socialdemokraterna vill höja skatten för den som har en månadslön på 67 000 kronor eller mer. Liberalerna vill i stället sänka den statliga inkomstskatten med tio procentenheter för inkomster över brytpunkten, som i dag ligger kring 55 000 kronor i månaden.

Sören Blomquist, professor emeritus i nationalekonomi vid Uppsala universitet, menar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att den mest intressanta frågan inte är hur höginkomsttagarna påverkas, utan vad som händer med de skatteintäkter som betalar den gemensamma välfärden.

Hans poäng är att människor anpassar sig. Skattesystemet påverkar inte bara hur många timmar man jobbar, utan också om man söker befordran, tackar ja till ett tyngre och bättre betalt jobb, startar företag, flyttar inkomster mellan år eller på olika sätt sänker sin skatt. Vissa av reaktionerna kommer snabbt – som att säga nej till övertid. Andra tar år, som valet att utbilda sig längre.

Nyckeltalet heter elasticitet

Hur starkt folk reagerar mäts med skattebaselasticiteten. Tidiga svenska studier landar enligt Blomquist på omkring 0,25, medan en studie i Journal of Econometrics förra året, där han själv är medförfattare, kommer fram till ungefär 0,5. Nyare amerikanska studier pekar på ännu högre värden. Siffrorna ska ses som storleksordningar, skriver han, men riktningen i forskningen är tydlig: beteendeeffekterna är stora.

Skillnaden får stor betydelse. Med en elasticitet på 0,25 maximeras intäkterna vid en skattesats kring 57 procent. Med 0,5 hamnar samma nivå på omkring 40 procent.

Och den svenska marginalskatten är högre än de 52 procent många tänker på, menar Blomquist. Räknar man in arbetsgivaravgifter samt moms och punktskatter som betalas när pengarna används, kan den totala marginalskatten uppskattas till runt 72 procent. Då ligger Sverige över den intäktsmaximerande nivån oavsett vilken elasticitet man väljer – och en ytterligare höjning riskerar att ge mindre i kassan, inte mer.

Ett dilemma för Socialdemokraterna

Blomquist skriver att en höjd skatt visserligen kan jämna ut inkomstskillnaderna, men att den samtidigt kan krympa intäkterna till en välfärd som enligt SCB:s undersökningar framför allt låginkomsttagare har stor nytta av. Liberalernas förslag skulle med samma resonemang kunna öka intäkterna, men också öka inkomstskillnaderna.

Han ställer frågan direkt till Socialdemokraterna, som ofta betonat välfärdens omfördelande roll:

Knäckfrågan är: Är det värt att höja skatten för höginkomsttagare om det samtidigt minskar intäkterna till den gemensamma välfärd som är särskilt viktig för låginkomsttagare?

Frågan har inget självklart svar, konstaterar han själv – men den bör diskuteras.

Idén är gammal, siffrorna omtvistade

Tanken att en högre skattesats kan ge lägre intäkter är inte ny. Den brukar illustreras med den så kallade Lafferkurvan, där intäkterna först stiger med skattesatsen, når en topp och sedan faller. Var toppen ligger går inte att mäta direkt, bara att skatta, och uppskattningarna skiljer sig kraftigt mellan olika studier och länder. Just därför blir valet av elasticitet så avgörande i den svenska debatten.

Skattelöftena är inte det enda som får kritik i valrörelsen. Nationalekonomen John Hassler har i en intervju med TT, som återges av alkompis.se, varnat för partiernas utspel och menar att statsfinanserna behöver stramas upp igen efter en period av omfattande lånefinansiering. Enligt honom är det inte stimulanser den nya regeringen behöver satsa på i höst – snarare kan det bli tal om åtstramningar nästa år.

Att Blomquists text är en debattartikel bör läsaren hålla i minnet: det är en argumenterande text där åsikterna är skribentens egna. Men själva sakfrågan – hur mycket beteendet ändras när marginalskatten rör sig – lär följa med långt in i valrörelsen.