Med 39 mandat i ryggen: regeringen Ullsten är Sveriges minsta i modern tid

Regeringsfrågan är åter öppen. Moderaterna hoppas kunna locka över Centerpartiet med sakpolitiska erbjudanden om partiet får försöka bilda regering, men chansen att lyckas är minimal, säger statsvetaren Mikael Sundström till Expressen.

Det skulle bli en sån oerhörd svekdebatt inom C.

Historien säger i alla fall att ett regeringsunderlag kan vara mycket tunnare än man tror – och att landet ändå styrs.

En statsminister med elva procent

Den borgerliga trepartiregeringen sprack under hösten 1978, framför allt i frågan om kärnkraften. Thorbjörn Fälldin lämnade in sin avskedsansökan den 5 oktober, och efter flera misslyckade försök att få ihop ett majoritetsalternativ bad talmannen Ola Ullsten att bilda en minoritetsregering. Den 18 oktober 1978 tillträdde han som statsminister, med ministrar från Folkpartiet och några partilösa.

Ullsten hade blivit partiledare samma år, efter Per Ahlmarks avgång, och var dessförinnan biståndsminister. Han blev – och är fortfarande – den enda liberala statsministern i Sverige sedan trettiotalet.

Reformer, folkomröstning och ett nej från Centern

Trots det smala underlaget hann regeringen med en del. Föräldraförsäkringen byggdes ut, företagsbeskattningen reformerades och en ny läroplan för grundskolan, Lgr 80, togs fram. Under Ullstens tid förbjöds också barnmisshandel i lag – det som i dag är känt som förbudet mot barnaga.

Andra saker gick sämre. Budgetminister Ingemar Mundebo arbetade med ett förslag om lägre marginalskatter och ett tak för skatteuttaget, och räknade med stöd från Centerpartiet och Moderaterna. Våren 1979 sa Centerpartiet nej med hänvisning till att finansieringen inte höll ihop, och förslaget föll. Även den gången var det alltså Centern som avgjorde utgången.

Störst blev ändå kärnkraftsfrågan. Energiminister Carl Tham förberedde en proposition som förväntades gå igenom utan större problem, eftersom både Socialdemokraterna och Moderaterna var positiva till kärnkraft. Så kom haveriet i Three Mile Island. Olof Palme och Socialdemokraterna svängde och krävde en folkomröstning, och resten av våren gick åt till att diskutera hur den skulle utformas och vilka alternativ väljarna skulle få ta ställning till.

Slutet kom med valet

Valet hölls den 16 september 1979. Socialdemokraterna förblev största parti med 154 mandat, men de tre borgerliga partierna fick tillsammans 175 och kunde bilda regering igen, den här gången med Fälldin som statsminister. Ullsten lämnade Rosenbad den 12 oktober 1979 och blev utrikesminister i den nya regeringen.

Ett år, elva procent av kammaren och en läroplan senare. Det är värt att ha i bakhuvudet nu när mandaträkningen börjar om.