Labour börjar skära i de brittiska bidragen

Ett öppnat kuvert, ett blankt papper och några mynt på ett köksbord. AI-genererad illustration.

Labourregeringen i Storbritannien har gått igenom bidragen som betalas ut till enskilda och skär nu i en av de största posterna. Från april 2026 halveras hälsotillägget i universal credit för nya sökande, medan de som redan får det behåller sin nivå. Utgifterna för sjuk- och funktionsrelaterade bidrag har vuxit så snabbt att både regeringen och oppositionen kallar utvecklingen ohållbar.

I den svenska debatten om välfärdens finansiering handlar det oftast om skatterna. I Storbritannien har en Labourregering i stället riktat in sig på utgiftssidan och gått igenom bidrag efter bidrag som betalas ut till privatpersoner. Resultatet blev en lag: Universal Credit Act 2025, som klubbades igenom i underhuset den 9 juli förra året.

Enligt funktionshinderorganisationen Scope, som följt lagstiftningsarbetet steg för steg, träder ingenting i kraft förrän i april 2026. Då sker den stora förändringen.

Så ändras bidraget

Hälsotillägget i universal credit — det extra belopp som betalas till den som bedöms ha starkt begränsad arbetsförmåga — halveras för dem som ansöker från april 2026. I dag är tillägget värt omkring 423 pund i månaden. För nya sökande blir det runt 217 pund, och beloppet räknas inte upp med inflationen. Den som redan har tillägget berörs inte, men den som avbryter sin ansökan och söker på nytt efter brytdatumet kan få det lägre beloppet.

Samtidigt höjs grundbeloppet i universal credit mer än inflationen fram till 2029/30. Enligt Scope innebär det att en ensamstående sökande över 25 år får omkring 725 pund mer om året vid periodens slut. Delar av det inkomstprövade sjukbidraget ESA räknas däremot inte längre upp med inflationen.

Kostnaderna bakom beslutet

Det är siffrorna på utgiftssidan som drivit fram förslaget. Enligt BBC, som hänvisar till tankesmedjan Institute for Fiscal Studies, växte utgifterna för sjuk- och funktionsrelaterade bidrag till personer i arbetsför ålder från 36 miljarder pund 2019 till 52 miljarder 2024. Utan förändringar väntades de nästan fördubblas till 66 miljarder pund 2029.

Regeringens ursprungliga mål var att spara 5 miljarder pund om året till 2030, rapporterar BBC.

Upproret i det egna partiet

Vägen dit blev allt annat än rak. I slutet av juni 2025 riskerade Keir Starmers regering att förlora omröstningen i underhuset sedan omkring 120 av partiets egna ledamöter vänt sig mot förslaget. Kritiken gällde särskilt de skärpta kraven för det icke inkomstprövade stödet PIP, där sökande skulle behöva visa ett större behov av hjälp med sådant som att äta, tvätta sig och klä på sig.

Regeringen gav sig. Enligt BBC meddelade arbetsmarknads- och pensionsminister Liz Kendall att nuvarande mottagare av både PIP och hälsotillägget skulle behålla sina ersättningar, och att nedskärningarna bara skulle träffa framtida sökande. PIP-delen lyftes till slut helt ur lagen och ersattes av en översyn av bedömningarna, ledd av ministern Stephen Timms och enligt Scope tänkt att utformas tillsammans med personer med funktionsnedsättning.

Reträtten kostade pengar. Ruth Curtice vid Resolution Foundation uppgav till BBC att den kunde kosta upp till 3 miljarder pund. Från Downing Street hänvisade man till höstens budget för hur räkningen skulle betalas, men slog fast att lånebehovet inte skulle öka permanent. Oppositionen var inte nöjd med den varianten heller: de konservativas skuggfinansminister Mel Stride beskrev enligt BBC beslutet som ännu ett ofinansierat åtagande.

Kritik mot ett system i två nivåer

De organisationer som företräder mottagarna är fortsatt kritiska. Citizens Advice skriver i en egen genomgång att omkring 730 000 personer med funktionsnedsättning i genomsnitt förlorar 3 000 pund om året, och att lagen skapar ett system i två nivåer där stödet avgörs av när ansökan gjordes snarare än av behovet. Scope menar att förändringarna för nya sökande är skadliga och säger att man fortsätter driva frågan.

Hur många som hamnar under fattigdomsgränsen är omtvistat. Regeringens egen konsekvensbedömning talar enligt BBC om cirka 250 000 fler personer i relativ fattigdom till 2030, Resolution Foundation om minst 300 000 och Joseph Rowntree Foundation om upp till 400 000 — en siffra som regeringen menar innebär dubbelräkning.

Inte första gången

Att en Labourregering skär i bidrag är historiskt sett ingen nyhet. I en analys i The Conversation räknas raden upp: Philip Snowdens nedskärningar i arbetslöshetsstödet 1931, Hugh Gaitskells avgifter i NHS 1951, Roy Jenkins återinförda receptavgifter 1968, Denis Healeys utgiftstak 1976 och Gordon Browns indragna bidrag till ensamstående föräldrar 1997. Varje gång följde protester i de egna leden — och varje gång, menar skribenten, var det delvis själva poängen: regeringen ville visa marknader och väljare att den kan fatta obekväma beslut.