Han sprang 25 maraton – dygnet runt i en vecka

Ett par slitna löparskor på en grusväg, med campingstol och vattenflaska i bakgrunden. AI-genererad illustration.

Australiern Phil Gore gav sig ut på en 6,7 kilometer lång slinga klockan åtta på morgonen den 23 augusti – och sprang sedan samma slinga en gång i timmen, timme efter timme, dygn efter dygn. När han slutade hade det blivit 152 varv och drygt tusen kilometer, motsvarande ett tjugofemtal maratonlopp. Den som just nu tränar inför Tjejmilen eller Lidingöloppet får finna sig i att ligga en bit efter.

Upplägget var lika enkelt som obarmhärtigt: en slinga på 6,71 kilometer, en gång i timmen, på klockslaget. Blir man klar på fyrtio minuter har man tjugo minuter till mat, omplåstring och kanske en tupplur innan nästa timme börjar.

Phil Gore kallade försöket Project 168 – ett varv för varje timme i en hel vecka. Han startade klockan åtta på morgonen lördagen den 23 augusti vid Alfred Skeet Reserve i Forrestdale i västra Australien, uppger löparsajten Marathon Handbook.

152 varv och drygt tusen kilometer

Enligt Marathon Handbook avbröts försöket följande lördag, efter 152 varv. Det är sexton varv färre än de 168 han hade gett sig ut för att klara, men ändå 633,75 miles – knappt 1 020 kilometer – till fots på en och samma slinga, utan att någon annan sprang mot honom.

Gore är brandman och pappa till fyra barn, och han är dessutom världsrekordhållare i backyard ultra, den löpform där just det här formatet hör hemma: alla startar samma timslinga varje timme, och den som till slut är ensam kvar har vunnit. Skillnaden här var att Gore sprang mot klockan, inte mot ett fält.

En sport av orimliga siffror

Ultralöpningen har en lång tradition av bedrifter som ser ut som räknefel. Amerikanen Dean Karnazes blev sportens mest kända ansikte när han 2006 sprang ett maratonlopp i var och en av USA:s 50 delstater under 50 dagar i rad, och han har också gått i mål som segrare i Badwater Ultramarathon genom Death Valley.

Det som skiljer Gores vecka från de flesta sådana projekt är monotonin. Ingen ny stad varje dag, ingen ny bana – samma dryga sex kilometer, 152 gånger.