Forskare varnar för åldersgränser på sociala medier: löser inte problemen

Politiken rör sig snabbt. Australien blev i december 2025 först i världen med att stänga ute barn under 16 år från plattformar som Tiktok, Instagram, Facebook, Snapchat och Youtube. Storbritannien planerar en liknande gräns, Danmark har aviserat 15 år, Turkiet har röstat igenom ett förbud för barn under 15 och Förenade Arabemiraten har satt minimiåldern till 15. I Sverige föreslog en regeringsutredning den 2 juni att åldersgränsen ska vara 15 år och att plattformarna själva ska ansvara för ålderskontrollen. Det framgår av en sammanställning publicerad på Investing.com.

Men de forskare som studerat frågan längst är påfallande svala. Alexandra Weilenmann, professor i interaktionsdesign vid Göteborgs universitet, har i 25 år följt hur barn och unga använder digitala verktyg och har föreslagits som expert i det råd som ska ge EU vägledning om barns trygghet på nätet. Hon välkomnar uppdraget – men inte riktningen debatten tagit.

Vi har gått från att prata om riktlinjer, stöd och nyanserade regleringar till att allt oftare landa i förbud. Det speglar samhällstonen just nu. Jag är inte förvånad, men kanske lite mer oroad.

Så säger hon i en intervju på Göteborgs universitets nyhetssida, där hon också är tydlig med sin egen hållning: "Jag tycker inte att ett förbud är rätt väg."

Forskningen är mer nyanserad än debatten

Weilenmann menar att politiker ofta lutar sig mot forskning de inte läst. Effekterna av sociala medier på psykisk hälsa är enligt henne generellt ganska små, och för de flesta unga är sociala medier inget stort problem. Riskerna finns – självskadeinnehåll, kroppshets och destruktiva gemenskaper kan förvärra måendet hos den som redan har det svårt – men hon påminner också om unga som mår bättre tack vare nätet: barn med NPF-diagnoser, hbtq-unga och andra som hittar likasinnade och stöd.

Bilden känns igen i forskningslitteraturen. I en översiktsartikel i tidskriften Frontiers in Developmental Psychology går forskare igenom fyrtio experiment där deltagare fått avstå från eller dra ner på sociala medier. Slutsatsen är obekväm för lagstiftarna: inget av försöken har haft barn eller tonåringar som deltagare, den yngste som rapporterats var 16 år, och de flesta försöken varade bara någon vecka eller två. Effekterna på välmåendet var små och blandade – åtta studier gav inga effekter alls och åtta pekade i negativ riktning. Forskarna skriver att vi därmed prövar en oprövad åtgärd på våra barn.

Australiens erfarenhet: många barn har kvar sina konton

Också i praktiken skaver det. Australiens myndighet för nätsäkerhet konstaterade i en rapport i mars att miljoner konton tagits bort eller begränsats, men att ett stort antal barn under 16 ändå har sina konton kvar. En enkät från myndigheten pekade på att omkring 70 procent av barnen med konto på Facebook, Instagram, Snapchat eller Tiktok behöll det efter att förbudet trätt i kraft, och att omkring hälften fortfarande hade konto på Youtube. Det rapporterar CTV News.

Samma artikel går igenom hur ålderskontroll faktiskt kan gå till: ansiktsanalys som gissar ålder, digitala id-handlingar, bankuppgifter, kreditkort, mobiloperatörer. Ingen metod är felfri. Wouter Lueks vid säkerhetsforskningscentret CISPA i Tyskland framhåller att teknikerna är långt ifrån vattentäta – det räcker med en äldre kompis eller en VPN-tjänst som får det att se ut som att användaren sitter i ett annat land. Ansiktsanalys har dessutom, enligt den australiska rapporten, större felmarginal just för barn som ligger nära 16-årsgränsen.

Till det kommer integritetsfrågan. Kanadas federala integritetsmyndighet har varnat för dataläckor och för att kontrollsystem kan användas för att kartlägga vad enskilda gör på nätet, skriver CTV News.

Falsk trygghet – och en gammal oro i ny form

Weilenmanns huvudinvändning är just att en fast åldersgräns riskerar att lugna vuxenvärlden i onödan. Psykisk ohälsa försvinner inte för att man inför en gräns, påpekar hon, och den som redan mår dåligt kan i stället söka sig till osäkrare miljöer. Hon tror inte heller att unga låter sig stoppas av spärrar.

I stället pekar hon på plattformarna. EU:s arbete med Digital Services Act, som ska tvinga techbolagen till mer öppenhet och ansvar, ser hon som betydligt mer lovande: insyn i hur tjänsterna är designade och vilka data de samlar in. Det är där problemet sitter, menar hon, inte hos barnen.

Att förbudslinjen kan stöta på juridiska hinder visade Frankrike i mitten av augusti, då landets författningsråd stoppade den franska lagen om förbud för unga under 15 år med hänvisning till yttrandefriheten. Parlamentet hade röstat igenom förbudet i juli.

Efter ett kvarts sekel som forskare ser Weilenmann samma mönster återkomma: en oroad vuxenvärld och unga som ändå använder tekniken på sina egna sätt. På åttiotalet var det videovåldet, nu är det Instagram och Tiktok.

Frågan är inte hur vi stoppar dem, utan hur vi gör de miljöerna tryggare.