EU-länderna bromsar Brysselregler för elnätet – kommissionen vill kunna beordra sparande i kris

Striden står om vem som ska bestämma över Europas elnät – och vem som ska betala för att bygga ut dem. Enligt Euronews, som tagit del av ett rådsdokument daterat den 16 september, vill medlemsländerna hålla kvar kontrollen över hur nätavgifterna sätts och hur näten förvaltas, i stället för att lämna över den till Bryssel.

Frågan har blivit brännande av ett enkelt skäl: elen har hamnat i centrum för EU:s ekonomiska strategi. Hushåll och företag ska bort från fossila bränslen, och samtidigt väntas industri, datacenter, värmepumpar och elbilar dra upp efterfrågan. Kostnaden för att bygga ut och driva näten syns i elräkningarna.

Enligt EU-uppgifter som Euronews hänvisar till stod nätavgifterna för 27 procent av hushållens elräkning och 21 procent för företagen, medan nationella skatter och avgifter svarade för ytterligare 24 respektive 16 procent. Tillsammans är alltså avgifterna och skatterna ofta större än priset på själva elen.

Ordförandeskapet försöker hitta mitten

Det irländska ordförandeskapet i ministerrådet, som ska mäkla mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet, föreslår en genomgripande omläggning av nätavgifterna. Tanken är att tarifferna ska få kunderna att kapa sina effekttoppar, flytta användningen i tid och ta hänsyn till var nya anslutningar placeras.

Men på ambassadörsnivå framgick det den 23 september enligt Euronews att regeringarna är ovilliga att låta de verktygen bli krav som gäller lika för alla. I rådsdokumentet skrivs det in att tillsynsmyndigheterna ska kunna avvika från en gemensam referensmetod för tariffer när det finns goda skäl.

Polen, Italien, Tjeckien, Luxemburg, Litauen och Lettland vill att verktygen – billigare el utanför topptimmarna, morötter för att placera nya projekt där nätet har ledig kapacitet – används när de passar det egna elsystemet, inte som en EU-gemensam skyldighet. Spanien, Nederländerna, Sverige och Cypern har gått längre och ifrågasatt både hur väl åtgärderna fungerar och vilka sociala följder de kan få, skriver Euronews.

Den hårdaste konflikten gäller skrivningen som skulle låta kommissionen slå fast en gemensam struktur och referensmetod för eltariffer. Irland framhåller att det handlar om att samordna metoden, inte avgifterna i sig, och att nationella tillsynsmyndigheter ska kunna gå sin egen väg när det är motiverat. Det räcker inte för Frankrike, Tyskland, Italien, Polen, Finland, Spanien och Nederländerna, som vill att kommissionens befogenheter kraftigt begränsas eller stryks helt och hellre ser riktlinjer än bindande regler.

Kön till elnätet

Ännu tydligare blir politiken när det gäller nya anslutningar. Fabriker, förnybara projekt och datacenter konkurrerar om ett utrymme i näten som inte räcker till alla, och köerna växer. Förslaget ska låta medlemsländerna besluta om prioriteringar när kapaciteten är slut.

En stor grupp länder – bland dem Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal, Polen, Sverige, Danmark, Finland, Belgien, Litauen och Lettland – vill ge regeringarna en starkare roll här. Deras argument är att valet av vilka projekt som får den knappa kapaciteten inte är en teknisk fråga utan en politisk, som handlar om industrins konkurrenskraft, försörjningstrygghet och sociala prioriteringar. Kommissionen menar tvärtom att tekniska kriterier och nätavgifter i grunden är en uppgift för tillsynsmyndigheterna.

Danmark har enligt Euronews nyligen aviserat en nödlag för elnätet som ger datacenter lägst prioritet i anslutningskön, efter att Köpenhamn tidigare i år tvingades stoppa nya anslutningar när ansökningarna från datacenter sköt i höjden. Flera EU-länder oroar sig för att den snabba utbyggnaden av datacenter – vars kapacitet Bryssel vill tredubbla till 2035 för att bygga egen AI-förmåga – ska belasta näten och driva upp elpriserna.

Ellarm och obligatoriska minskningar

Parallellt förbereder kommissionen ett paket om energisäkerhet som skulle ge Bryssel en betydligt mer handfast roll i kriser. Enligt utkastet, som Euronews tagit del av, ska kommissionen kunna utlysa ett ellarm för en region eller för hela EU när den ser en påtaglig risk för elkris – och efter samråd med den så kallade elsamordningsgruppen besluta om åtgärder som obligatoriska minskningar av elanvändningen. Det är kommissionen som i larmet anger hur mycket förbrukningen ska minska.

Kommissionen vill också kunna stoppa nationella åtgärder som hotar elförsörjningen i andra länder. Resonemanget är att ensidiga beslut under en brist skadar den inre marknaden och förvärrar läget hos grannarna. Dessutom föreslås en trappa av varningsnivåer: tidig varning, nationellt larm och först därefter nödläge, när marknadsåtgärderna är uttömda och elen inte längre täcker behovet.

I utkastet finns även krav på beredskapslager. EU skulle upprätta en lista över nödvändiga reservdelar för el- och gasnäten, medan energibolagen rapporterar vilka lager de har och myndigheterna sätter miniminivåer. Kommissionen skulle också kunna rekommendera gemensamma regionala lager. Bakgrunden är hot som sträcker sig från extremväder och kraftverksbortfall till cyberangrepp, sabotage och drönare nära energianläggningar.

Hela paketet var ursprungligen tänkt att bygga på erfarenheterna från energikrisen 2022–23, när Europa förlorade merparten av den ryska gasen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Nya pris- och försörjningschocker efter kriget mot Iran har tvingat Bryssel att göra om planerna. Det var också stigande elräkningar under krisen efter stängningen av Hormuzsundet som fick kommissionen att i juli lägga fram de nya nätreglerna, tillsammans med en elektrifieringsplan med målet 46 procent till 2040.

Francesco Sassi, biträdande professor vid Universitetet i Oslo, säger till Euronews att länderna känner ett växande obehag inför att lämna ifrån sig makt till Bryssel under den andra energikrisen med Ursula von der Leyen som kommissionsordförande. Han menar också att den verkliga frågan bakom all teknisk diskussion om nät, sammankopplingar och tariffer är politisk: vem som ska bära kostnaderna för omställningen.