Brittiska spaningsplan flög mot Ryssland från norska baser

En tom, regnvåt landningsbana på en kal kustslätt under grå nordlig himmel. AI-genererad illustration.

Ett brittiskt spaningsplan av typen RC-135W lyfte i förra veckan från flygbasen Ørland i Norge och fortsatte ut i internationellt luftrum utanför Kolahalvön. Därmed bröts en praxis som Norge har hållit fast vid sedan kalla kriget och som innebar att allierade spaningsplan inte fick utgå från norska baser vid uppdrag i de känsliga havsområdena i norr. Enligt Aftonbladet, som hänvisar till norska Aftenposten, skedde flygningarna i tisdags och i torsdags förra veckan.

Området norr om Kolahalvön är ett av de mest bevakade i Europa. Där har Ryssland sin Nordflotta med ubåtar och tunga vapensystem, och där har Norge under decennier lagt band på sig för att inte framstå som provocerande.

Just därför är förra veckans flygningar värda att lägga märke till. Ett brittiskt RC-135W Rivet Joint, ett stort spaningsplan som samlar in elektronisk underrättelseinformation och avlyssnar kommunikation, lyfte från Ørland i Trøndelag och tog sig därefter ut i internationellt luftrum utanför Kolahalvön.

Också ett ubåtsjaktplan i luften

Barents Observer, som bevakar norra Norge och nordvästra Ryssland från Kirkenes, rapporterar att det inte var det enda brittiska planet i luften den 18 augusti. Ett brittiskt P-8 Poseidon – ett maritimt patrullplan som brukar kallas ubåtsjägare – utgick enligt sajten från Evenes flygbas nära Harstad och flög in i området norr om Kolahalvön.

Brittiska och amerikanska Poseidon-plan har annars normalt flugit sina uppdrag i norr från Keflavík på Island eller från Lossiemouth i nordöstra Skottland. RC-135W hör hemma på RAF Waddington i Lincolnshire.

Norges försvarsledning tonar ner det som hänt. Viceamiral Rune Andersen, chef för det norska försvarets operativa högkvarter, säger till Barents Observer att det handlade om planerad övningsverksamhet med F-35-plan och lufttankning, att det brittiska spaningsplanet var en del av övningen över Finnmark och att alla sådana flygningar är godkända i förväg. Han framhåller också att norsk politik fortfarande är att ta hänsyn till den ryska grannen och att inget ovanligt observerats från rysk militär sida.

Regler från 1960

Begränsningarna har lång historia. Från 1960 tillät Norge inte utländska militärflygplan som utgick från norska baser att flyga österut in i Barents hav. Allierade plan som skulle samla information om Nordflottan fick i stället hålla sig utanför norskt luftrum hela vägen dit och tillbaka, med start i Storbritannien eller på Island.

Senare har Norge öppnat för transitflygningar över fastlandet fram till västra Finnmark, varefter planen måste vika av norrut mot internationellt luftrum innan de fortsätter österut. Motivet har hela tiden varit detsamma: låg spänning i nordområdena.

Det är Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina och den allt hårdare hållningen mot Europa som fått Norge att börja mjuka upp de självpålagda reglerna, skriver Barents Observer. När förändringarna aviserades i fjol underströk försvarsminister Tore O. Sandvik enligt sajten att Norge alltjämt vill vara en förutsägbar och ansvarsfull granne som värnar stabiliteten i norr.

Varje enskild lättnad har däremot inte pekats ut officiellt. Ändringarna syns i stället i öppna källor, som flygtrafiktjänsten Flightradar24 – de plan som flyger med transpondern påslagen går att följa därifrån.

Norge har varit medlem i Nato sedan alliansen bildades 1949 och delar en drygt tvåhundra kilometer lång landgräns med Ryssland i nordöstra Finnmark.