Åtta dömda till sammanlagt 450 års fängelse efter attacken mot ICE-anläggning i Texas

Straffen delades ut vid förhandlingar i Fort Worth och hör till de första mot personer som Justitiedepartementet beskriver som antifa-anknutna sedan president Donald Trump i september 2025 genom en presidentorder betecknade antifa som en ”domestic terrorist organization”. Till skillnad från systemet för utländska terroristorganisationer finns dock ingen motsvarande lagstadgad federal terrorlista för inhemska grupper.

Benjamin Hanil Song, tidigare reservist i marinkåren, dömdes till 100 års fängelse för bland annat mordförsök på en polis, skottlossning i samband med ett våldsbrott, upplopp, materiellt stöd till terrorister och brott som rör sprängmedel. Maricela Rueda fick 70 år. Cameron Arnold, Savanna Batten, Zachary Evetts, Bradford Morris och Elizabeth Soto dömdes till 50 år var, och Daniel Rolando Sanchez-Estrada till 30 år.

Den 1 juli dömdes även Ines Soto, den nionde personen som fällts efter rättegången, till 50 års fängelse. De nio som dömdes efter rättegång fick därmed sammanlagt 500 års fängelse.

Enligt UPI konstaterade domaren Mark T. Pittman vid förhandlingen att det var ett under att ingen dog. Han pekade på att Song hann avlossa elva skott på några sekunder innan ett av polisens skott träffade magasinbrunnen på Songs gevär. Chefsdomaren Reed O’Connor beskrev enligt samma källa de dömdas handlande som ett angrepp på demokratin.

Det som hände utanför förvaret

På kvällen den 4 juli 2025 samlades en grupp utanför Prairieland Detention Center, där Department of Homeland Security förvarade personer som väntade på utvisning. Fyrverkerier avfyrades och kastades mot anläggningen. En vaktkur och fordon vandaliserades, däck skars upp på en skåpbil och en övervakningskamera slogs ut.

Personal på förvaret ringde 911. När en polis från Alvarado kom till platsen och började ge order eskalerade situationen. Kort före skottlossningen hörs Song på polisens kroppskamera ropa åt andra att ta sig till gevären. Därefter öppnade han eld mot polisen och träffade honom i halsen.

Polisen överlevde skjutningen. Song lyckades ta sig från platsen och höll sig undan i elva dagar innan han greps den 15 juli 2025.

Kvällen var förberedd

Bevisningen i rätten visade att det inte handlade om en helt spontan protest som plötsligt spårade ur.

Enligt Justitiedepartementets redogörelse hade gruppen elva skjutvapen, kroppsskydd och elva militära förbandsväskor med tourniqueter och annan utrustning avsedd för att behandla skottskador med sig till området.

Deltagare hade också stängt av sina telefoner eller placerat dem i signalblockerande Faraday-påsar. Gruppen använde krypterade meddelandeappar, bland annat chattar där meddelanden kunde raderas automatiskt.

I slutna planeringsgrupper diskuterades spaning, vapen, sjukvårdsmateriel, fyrverkerier, transport och hur deltagarna skulle ta sig till och från området. Delar av planeringen hölls till en mindre krets av personer som betraktades som betrodda.

Några av de senare åtalade deltog dessutom i en fredlig demonstration vid förvaret tidigare under dagen. Då hade de inte med sig den utrustning som senare återfanns i samband med kvällens aktion. Enligt åklagarnas bevisning användes dagsdemonstrationen också för att samla information om bevakning, fastighetsgränser och säkerhetsarrangemang som sedan förmedlades vidare.

En av de medåtalade som samarbetade med åklagarna, Susan Kent, vittnade om en så kallad utrustningskontroll kvällen före attacken. Enligt hennes vittnesmål hade deltagarna lämnat sina telefoner inomhus medan delar av planeringen diskuterades utanför.

Kent berättade att Song visade bilder från området kring Prairieland och föreslog att gruppen skulle ta sig in på anläggningen och frita de intagna. Han talade också om svarta kläder, täckta ansikten och gevär och ska ha sagt att han inte tänkte låta sig gripas.

Samtidigt vittnade Kent om att förslaget att storma anläggningen och frita de intagna möttes av motstånd från de andra och inte blev gruppens gemensamma plan. Den detaljen är viktig för frågan om exakt vad samtliga deltagare hade kommit överens om före kvällen.

Det förändrar däremot inte den övriga bevisningen om att aktionen var förberedd. Gruppen kom till området med ett stort antal skjutvapen, kroppsskydd, utrustning för skottskador och åtgärder för att minska möjligheten att spåra deras telefoner. Under kvällen vandaliserades dessutom anläggningen innan Song till slut sköt mot en polis.

Kritiken mot straffen

Straffen har mötts av hård kritik.

I PBS Newshour framhöll Paul Butler, juridikprofessor vid Georgetown och tidigare federal åklagare, att strafflängderna är exceptionellt hårda och mer typiska för mord eller fall där någon stulit miljontals dollar. Han jämförde med de omkring 1 500 personer som åtalades efter attacken mot Kapitolium den 6 januari 2021, där det längsta fängelsestraffet stannade vid 22 år.

Butler pekade också på att antifa inte är en formell organisation med en central ledning eller medlemsregister och att amerikansk federal lag inte har någon separat brottsrubricering för inhemsk terrorism på samma sätt som det finns ett system för utländska terroristorganisationer.

Han framhöll även att flera medåtalade som hade erkänt sig skyldiga och sedan vittnade för åklagarna samtidigt förnekade att de själva eller de övriga tillhörde någon organiserad antifa-grupp. De beskrev bland annat en bokcirkel kring revolutionär litteratur som en miljö som hade fört flera av dem samman.

Försvararna anser att fallet har politiserats och har meddelat att domarna ska överklagas, enligt NBC 5 i Dallas-Fort Worth. Flera av de dömda har förnekat att de tillhörde någon antifa-organisation och har sagt att de befann sig vid Prairieland för att protestera mot migrationsförvar.

Song sade vid sitt strafftillfälle att han öppnade eld eftersom han trodde att polisen var på väg att skjuta en demonstrant. Juryn accepterade inte att detta befriade honom från straffansvar och fällde honom bland annat för mordförsök på en polis.

Att diskutera om straffen är proportionerliga är en sak. Men att beskriva fallet enbart som anti-ICE-demonstranter som fick årtionden i fängelse efter en protest utelämnar centrala delar av den bevisning som juryn fick se.

Det fanns planering i slutna och krypterade chattar. Det genomfördes spaning. Deltagare tog med elva skjutvapen, kroppsskydd och elva förbandsväskor med utrustning för skottskador. Telefoner stängdes av eller placerades i signalblockerande påsar. Anläggningen och fordon vandaliserades, fyrverkerier användes mot området och när polisen kom till platsen öppnade Song eld.

Försvaret bestred att alla de åtalade hade ingått en gemensam plan att skjuta poliser eller storma anläggningen, och Susan Kents vittnesmål gav stöd för att Songs uttryckliga förslag om att frita de intagna hade avvisats. Men det innebär inte att händelsen kan reduceras till en fredlig protest som av misstag gick över styr. Juryn dömde de åtalade efter att ha tagit del av bevisning om förberedelserna, vapnen, säkerhetsåtgärderna, vandalismen och skottlossningen.

Det är en väsentlig skillnad. Den försvinner när fallet återges som om de dömda huvudsakligen straffades för att ha demonstrerat mot ICE.

Sju andra personer erkände sig skyldiga före rättegången till brott kopplade till attacken, däribland materiellt stöd till terrorister. De dömdes senare till separata fängelsestraff. Joy Gibson och Rebecca Morgan fick 15 år vardera, Lynette Sharp och John Thomas 110 månader vardera, Seth Sikes och Susan Kent sex år vardera och Nathan Baumann 22 månader.